trädprojektet

EUROTRIP!

Efter att ha ätit vår sista måltid, köpt ekologisk frukt från en gigantisk marknad, packat ihop våra grejer och sagt adjö till våra nyfunna vänner; personalen på hostlet (som efter vår plantering behandlat oss som VIP med gratis användning av dator, personaldusch osv.) kastade vi oss på bussen som skulle ta oss till hamnstaden Rijekas tågstation.

I morse hade vi ägnat dagen åt att dokumentera i en park nära intill och nu var det dags för den sista dokumenteringen av Kroatien, sorgligt nog. När vi skrattat oss gråtfärdiga av filmbloopers klev vi tillslut på vårt kära natttåg som skulle ta oss närmare vårt nästa ordentliga stopp: Interlaken i Schweiz.

För att spola fram det hela…

I hytten, efter att ha introducerat vårt projekt och oss själva till våra natthyttkompisar: en tysk ung mamma med ett barn och en svart man med amerikansk dialekt visade det sig att…
Håll i er nu!

Att mannen faktiskt jobbade på ett företag som planterar SKOG i Afrika!!! Hur stor är chansen?

Hur som helst, vi hade ett hyfsat lång samtal om miljö och skog innan vi sedan gav honom våra kontaktuppgifter (på ett otroligt dramatiskt och skrattretande sätt som tyvärr inte hör till ämnet) eftersom han där, på tåget, lovade att spela in en presentation av honom själv och företaget han jobbar på för att sedan skicka till oss! Nämen!
  Med lite melon i magen (fick komma backstage till konduktörens hytt  och äta medan han kollade av biljetter) och glatt humör var vi därmed redo för en ny omskakad natt på tåg.

(Vi vaknade upp i Mosarts gamla stad och for därefter vidare efter ytterligare ett byte mot Schweiz.)
(Vi intervjuade dessutom två syskon från Tyskland vilket kommer att synas i dokumentärfilmen.)


En av Rijekas marknader där vi köpte färsk frukt och bröd till den långa tågresan.


Morgongymnastik med melonen i handen i väntan på tåg från Salzburg, ca fyra på morgonen.


Träd expeditionen avslutad,
Madeleine Willyams