trädprojektet

EUROTRIP!

Att dryga ut på resetiden!
Från Köpenhamn tog vi bussen tillbaka till hemlandet och efter en väldigt lång busstur stod vi åter igen på Karlstad bussterminal, den här gången dränkta i upplevelser.

Mamma var glad att se oss levande, om det var någon som tvivlade på att vi skulle ta oss runt efter alla tajta tågbyten och förseningar (icke nämnda) så var det hon. Oj vad fel hon hade, vi var ju så gott som drottningar i överlevnad vid det här laget!

Vilken resa!!!


Solen gick ned och vi rullade in på Svenska fastlandet...

Trädexpeditionen avslutad,
Madeleine Willyams

EUROTRIP!

Vi  smög ut ur vårt rum med våra packade väskor, åt frukost, (lämnade en present vid Bens nattduksbord) och sprang sedan genom den sovande staden till vårt tåg mot Bern som sedan skulle bytas ut mot ett tåg till Köpenhamn.

Väl framme sent på kvällen efter hetsiga byten, hundar som inte var rumsrena och lite göra bort sig moment (vi förstod inte att man åkte färga mellan Danmark och Tyskland och förstod inte alls vad det danska damerna försökte förklara för oss. Ska vi upp på taket?, var Malins förskräckta kommentar), klev vi av i Köpenhamn och tog oss till vårt hostel. På hostlet fick vi vänta innan vi tillslut kunde duscha och lägga oss i sovsalen bland alla de övriga 98 snarkande övernattarna. Ett riktigt härbärge.


Vi lämnade vackra Interlaken bakom oss...


I Bern på väg mot nästa tåg. Många människor var på resande fot med hjälp av den klimatsmarta resetransporten.


Malin, förvånad men glad över att få åka färja!

Träd expeditionen avslutad,
Madeleine Willyams

EUROTRIP!

Eftersom jag och Malin hade bokat in en upptäcksfärd i naturen runt lunch passade vi på att ta tag i planteringsproblemen innan vi skulle iväg. En ny receptionist vid namn Kerry Nixon, från England förklarade för oss att deras chef inte alls var trevlig men sprang genast iväg och frågade det Sebastian inte gjort. Sagt och gjort, chefen var inte trevlig och utskällningen skedde rakt framför näsan på oss. Stackars Kerry men vi hade trots det en plan. Kerry lovade oss att om vi köpte träden skulle hon på ett eller annat vis plantera dem om de så skulle bli i hennes trädgård.

Vi gick på jakt efter träden och lyckades otroligt nog hitta två cypresser i ett stort köpcentrum. Personalen var väldigt trevlig! Vi dokumenterade det hela med ett fotografi och kubbade sedan iväg till hostelt för att filma överlämningen av de två cypresserna till Kerry som bevis på att hon lovat ta hand om dem.
Hon lovade att ta hand om cypresserna, plantera dem i trädgården, vattna, sköta om och ta kort på dem samt att sprida vidare vårt budskap om att vara rädd om miljön.

Efter en utflykt där Canyoning stod på spel (med andra ord forsränna med hjälp av kroppen, hoppa från klippor, svinga sig i lianer och klättra ned längst höga berg)med snälla Marcy vi fått med, var vi tillslut tillbaka på hostlet.
  Uppe i vårt rum hade vi nu fått nytt sällskap, tre syskon från Sydkorea som verkligen älskade vårt projekt och att vi var från Sverige. Någon timme senare anlände ännu en rumskamrat på ett vidare dramatiskt sätt (hör tyvärr inte till ämnet men det var minst sagt hysteriskt och en rejäl kulturkrock för de stackars koreanerna): Ben från Kanada!

Efter en presentation av vårt projekt och viktiga synpunkter om klimat skedde sedan dokumentering (intervjuer) på balkongen, vår numera standardplats, av våra åter igen nyfunna vänner. Ben var helt klart ledande i mest kvalitativa intervjusynpunkt. Bra jobbat! (Visas självklart i vår dokumentärfilm)

På kvällen bjöd vi med Marcy och Ben ut för att äta med oss. Vi hamnade på en indisk restaurang där vi (fyra vilsna själar, ja det kändes verkligen konstigt) satt och pratade om världen, livet och hur viktigt det verkligen var att vara rädd om klimatet. Ben var en medelålders man som nyss blivit ensamstående och kom från den kallare delen av Kanada, Marcy var en ung men ändå äldre tjej än oss som höll på att gå kurser i vintillverkning som valt att stanna kvar i Europa innan hemfärden till USA, och vi var två galna tjejer från Sverige som lät munnen tala före vi tänkte (I alla fall i Malins fall under denna middag, underbart).
  När middagen var avslutat gick vi vidare för att hitta det perfekta stället för efterätt. En stjärnklar himmel, gott sällskap och en underbar efterätt, allt var nästan perfekt, förutom vårt mål att hitta någon som kunde joddla i vår kamera. (Målaren på hostelt ville inte ställa upp). Den historien slutade med att några på en bar skötte deras så kallade sätt att joddla (snarare ett sätt att visa sin sångförmåga).

Slutligen ännu två komiska incidenter (som inte hör till ämnet) innan vi sov tryggt i våra sängar ihop om att hinna med tåget från drömmarnas stad.

Mission completed, nu skulle vi bara ta oss hem.

(Alla vi mött och intervjuat under resans gång (minst sjutton personer) har vi för övrigt bett skriva personuppgifter så att vi skulle kunna hålla kontakten och skicka vår dokumentärfilm, små roliga kommentarer och teckningar har dessutom tillkommit.)


De två kvinnorna vi köpte våra cypresser av. De var glada att få vara en del av projektet!


De sydkoreanska systrarna som vi bland annat intervjuade.



Ben från Kanada och Malin i väntan på Indisk mat.


Den amerikanska Marcy! Malin ville fånga ögonblicket; hennes förvåning att se oss...

Träd expeditionen avslutad,
Madeleine Willyams

EUROTRIP!

Ja, efter att ha rullat i hög hastighet längst vackra åkrar, dalar och berg i ett näst intill sagolikt landskap (självklart test-joddlade vi från tåget) saktade tåget in samtidigt som de ropade på det främmande språket att vi nu anlände i Interlaken west. Vi klev av och befann oss nu i joddelland omgivet av dalar, snötäckta berg, typiska trähus och hästar med vagn. Klockbutiker, dyra restuaranger och chokladaffärer i mängder, jo tack, vi var i Schweiz!

Nu, åter till ämnet!
När vi checkat in på vårt hostel Alplodge, hälsat på våra nya rumskamrater för natten och lagt våra väskor under våningssängen gick vi raka vägen ned till receptionen för att höra oss för om möjligheter för trädplantering.
  Sebastian som jobbade i receptionen fick höra allt om vårt projekt och tycket att det lät som en bra klimatinsats. Han sade att han skulle prata med hostlets chef innan han kunde ge besked om det gick att genomföra trädplanteringen. Vi sade åt honom att det var brottom och eftersom chefen satt i rummet bredvid antog vi att det inte skulle ta så lång tid trots att han verkade upptagen och lite halvt frustrerad över sina underordnade.

När vi återvände till vårt rum passade vi på att lära känna våra rumskompisar lite mer: Sander och Klaas var två bröder från Belgien som kommit hit för att hajka och hitta på allt spännande äventyrsstaden hade att erbjuda. Om någon dag skulle de cykla i bergen med deras Nutella mackor i högsta beredskap.
  Eftersom de var högst intresserade av naturen och just Klaas visste en massa om glaciärer och dess påverkan i Schweiz bestämde vi oss för att intervjua dem med hjälp av filmkameran på balkongen. Sander som var lika gammal som oss fick börja. På grund av vår sömnbrist och trötthet blev filmningen problematisk då vi inte kunde hålla oss för skratt åt hans lite annorlunda sätt att bete sig framför kameran, därför blev just denna inspelning lite knagglig (vilket kommer att visas i filmen). När vi återhämtat oss var det Klaas tur som genomförde en oerhört bra presentation om glaciärer.

På kvällen hade vi fått ytterligare en rumskompis, Marcy, från USA. Eftersom det var dåligt väder bestämde vi oss alla för att stanna kvar i vårt mysiga rum och diskutera miljö, världen och andra gemensamma intressen under tiden åskan gick och regnet smattrade.

(Vi frågade Sebastian i receptionisten om han frågat chefen det vi bett om. Det hade han inte!)


Schweiz alpina berg taget från hostlets köksfönster.Fin natur!


Klaas och Sander, bröderna från Belgien. Att fånga ögonblicket var Malins grej med kameran. Resultatet? Hmm...

Träd expeditionen avslutad,
Madeleine Willyams

EUROTRIP!

Efter att ha ätit vår sista måltid, köpt ekologisk frukt från en gigantisk marknad, packat ihop våra grejer och sagt adjö till våra nyfunna vänner; personalen på hostlet (som efter vår plantering behandlat oss som VIP med gratis användning av dator, personaldusch osv.) kastade vi oss på bussen som skulle ta oss till hamnstaden Rijekas tågstation.

I morse hade vi ägnat dagen åt att dokumentera i en park nära intill och nu var det dags för den sista dokumenteringen av Kroatien, sorgligt nog. När vi skrattat oss gråtfärdiga av filmbloopers klev vi tillslut på vårt kära natttåg som skulle ta oss närmare vårt nästa ordentliga stopp: Interlaken i Schweiz.

För att spola fram det hela…

I hytten, efter att ha introducerat vårt projekt och oss själva till våra natthyttkompisar: en tysk ung mamma med ett barn och en svart man med amerikansk dialekt visade det sig att…
Håll i er nu!

Att mannen faktiskt jobbade på ett företag som planterar SKOG i Afrika!!! Hur stor är chansen?

Hur som helst, vi hade ett hyfsat lång samtal om miljö och skog innan vi sedan gav honom våra kontaktuppgifter (på ett otroligt dramatiskt och skrattretande sätt som tyvärr inte hör till ämnet) eftersom han där, på tåget, lovade att spela in en presentation av honom själv och företaget han jobbar på för att sedan skicka till oss! Nämen!
  Med lite melon i magen (fick komma backstage till konduktörens hytt  och äta medan han kollade av biljetter) och glatt humör var vi därmed redo för en ny omskakad natt på tåg.

(Vi vaknade upp i Mosarts gamla stad och for därefter vidare efter ytterligare ett byte mot Schweiz.)
(Vi intervjuade dessutom två syskon från Tyskland vilket kommer att synas i dokumentärfilmen.)


En av Rijekas marknader där vi köpte färsk frukt och bröd till den långa tågresan.


Morgongymnastik med melonen i handen i väntan på tåg från Salzburg, ca fyra på morgonen.


Träd expeditionen avslutad,
Madeleine Willyams

EUROTRIP!

Trots att vi lyckats utföra vårt första mål att plantera ett träd i Rijeka och sprida budskap om miljö (vi förde diskussioner med folk vi mötte på vårt hostel samt personalen) var vi inte nöjda där. Enligt personalen skulle det finnas en nationalpark på toppen av ett av Rijekas berg och dit skulle vi ta oss!

För att ta oss upp till nationalparken behövde vi dock ta oss upp för berget som bestod av över 500 trappsteg, och givetvis valde vi den varmaste dagen på veckan. Det hindrade inte oss atleter och vi samlade på oss både mat och mycket vatten för att klara av vår resa.

Uppe på berget, svettigare än tidigare, gjorde vi en filmdokumentation av vår resa hittills samtidigt som vi passade på att äta vår lunch på en av stenbänkarna. Mysigt och skönt med lite extra motion trots att vi varje dag gick en bra bit för att ta oss till vattnet, staden och andra runtliggande rekommenderade restauranger.


Ingången och en del av alla trappor som tog oss till nationalparken.


Malin i den något vildvuxna nationalparken.

Trädexpeditionen avslutad,
Madeleine Willyams

EUROTRIP!

Vi seg upp runt sju för att en halvtimme senare träffa ägaren, en äldre väldigt chick dam. Tillsammans med henne planterade vi trädet i hennes finaste rabatt. Hon var väldigt väldigt nöjd och lovade att ta hand om trädet väl, vi beskrev vår mening med planteringen och som tack för vår fina gest fick vi ett varsit miniatyr-rijeka youth hostel i porslin. Så gulligt, och vi var så nöjda.

(Hela grejen dokumenterades självklart genom filmning och bilder!)


Jag och ägaren av Hostlet gräven en perfekt grop till Yucca palmen!

Träd expeditionen avslutad,
Madeleine Willyams

EUROTRIP!

När vi under dagen gick till Konzum för att köpa lunch föll mina ögon lite extra mot blomsteravdelningen. Till min stora förtjusning fanns där träd (!) till salu! Idén föll från himmelen och jag och Malin tog oss en närmare titt. Det visade sig att de hade träd som absolut skulle passa Medelhavsklimatet och självklart skulle vi försöka få tillstånd av vårt hostel att plantera ett träd i deras trädgård.

Vi gick tillbaka till vårt hostel och berättade om vårt projekt och målet att få plantera ett träd i deras trädgård som symbol för växthuseffekten. Till vår stora förvåning, visade det sig att ägaren för hostlet tydligen var helt galen i att plantera just träd (hon hade totalt gått loss på plantering i trädgården under våren)! Receptionen lovade att fråga ägaren som skulle dyka upp senare under kvällen om vår idé kunde genomföras.

När ägaren varit där fick vi reda på att vi absolut fick plantera ett träd i hennes trädgård. Konzum skulle vara stängt nästa dag så vi kubbade dit innan stängningsdags för att köpa vårt träd: en Yuccapalm! Trädet fick stå i receptionen över natten innan den dagen efter skulle planteras.

(Vi passade även på att intervjua en av våra rumskamrater Ursula från Schweiz om hennes syn på hennes lands miljömedvetenhet och klimatförändringar. Inspelningen av intervjun kommer dyka upp i vår dokumentärfilm.)


Youth hostel Rijekas entré.


Vårt mål var att få plantera trädet i mitten av rabatten! Skulle vi lyckas?

Träd expeditionen avslutad,
Madeleine Willyams

EUROTRIP!

Vi kände oss inte tillräckligt uppvärma och bekanta med personalen på vår Youth hostel som vi hade planer på att involvera i projektet. Eftersom vi på tåget ned träffat en tant som beskrivit en ekologisk ö bestämde vi oss istället för att ta reda på mer om den än vi redan, innan och efter pratstunden med tanten, visste.

En ö utanför Rijekas kust skulle tydligen, varav bland annat därför vi valde Rijeka som hållplats, ha ett ekologiskt center med en sällsynt jättefågel och annorlunda natur. Eftersom det i Sverige varit omöjligt att få reda möjligheterna att ta sig till ön fick vi helt enkelt göra en chansning och ta reda på det på plats.

Vi frågade personalen om möjligheterna och fick berättat för oss att det var väldigt svårt att ta sig till ön utan att behöva övernatta, vilket vi inte räknat med. Tydligen gick färjor allt för sällan och katamaranerna (som vi från början tyckte lät riktigt intressant) passade inte alls. Vi fick berättat för oss att katamaranen var till för de boende på ön och att de var tajmade i turer för att passa öns boende som jobbade inne i Rijeka. (Katamaranen kom för vår del fram på eftermiddagen och vände sedan på kvällen; alltså skulle vi missa ekocentret öppettider då den låg placerad utanför själva öns enda stad).

Vi bestämde oss för att sumpa idén, men eftersom det bara var en bonustanke i projektresan var det inget som hindrade oss från att lyckas på annat vis.


En man från Japan som vi mötte (på ett roande sätt) under första kvällen i Rijeka!

The Japanese man mumbles..and suddenly cracks out:
- I'm JAPANESE!!!
- We're Swedish!!!

Träd expeditionen avslutad,
Madeleine Willyams

EUROTRIP!

Efter ytterligare några tågbyten och en tillvidare dramatisk natt, som tyvärr inte hör till ämnet, steg vi av på Rijekas tågstation. Efter letande och sedan resa på en av kollektivbussarna hade vi trots alla täta tågbyten tagit oss till Youth hostel Rijeka, där vi nu skulle bo.

Eftersom det redan var eftermiddag var vi på tok för trötta för att jobba med projektarbetet och bestämde oss därför för att ta tag i det nästa dag. Vi lade oss helt enkelt och sov i ett sovrum vi delade med två, ännu okända, personer.


Två kupevänner och jag, chockad över att vi nått Rijeka!

Träd expeditionen avslutad,
Madeleine Willyams

EUROTRIP!

Det blev en tidig morgon innan vi äntligen satt på bussen i Karlstad på väg mot Köpenhamn. När vi äntligen bytt från buss till tåg i Köpenhamn satt vi häftigt nog på tåget på väg mot vårt första stopp, Rijeka, i Kroatien. Tänk, vi skulle ned till medelhavet, med tåg, fast först väntade en lång tågresa med en inkluderad övernattning på ett av nattågen.


Vi hade ingen aning om vad som väntade oss, men vi var trots det mer än redo!

Trädexpeditionen avslutad,
Madeleine Willyams

Sista dagen inför resan!

Det visade sig att SJ givit oss fel information och att nästan alla tåg behövde platsbokning. (Hur många gånger har vi inte frågat dem det?!) Därför tog vi oss in till Örero med buss för att hämta ut de nyligen bokade biljetterna.

När jag sedan kommit hem efter cykelturen från busstationen och lite handling av massäck fanns det mycket kvar att göra:

*Koka ihop massäck
*Scanna alla biljetter och pass för säkerhetsskull. Samt skicka kopiorna till min mail.
*Fylla på min mobil
*Gå igenom alla grejer åter ingen efter att ha läst på internet om ”nödvändigheter vid backpacking”. (Blev tipsad av både familj och hemsidan om att ha en liten ryggsäck med mig för dagsutflykter)
*Packa ihop allt till en enda bärbar backpack!

Eftersom jag var själv hemma stod mat och  hushåll även på spel, därför kom jag inte i säng förens närmare tolv trots att jag skulle bli hämtad tidigt nästa morgon. Dock gjorde det inget att jag skulle upp klockan 04 för att göra mig i ordning eftersom jag visste att resan skulle vara värd det på långa vägar! Åh så kul och lärorik resa det skulle bli! Äntligen!

Europe here I come!!!

Trädmötet avslutat,
Madeleine Willyams

Cykeln är den miljövänliga transporten!

Jag och Malin cyklade (miljövänligt)ned till Lagerstam Events kontor vi flygfältet för att hämta våra tröjor. Vi fick helt oväntat flera stycken tröjor var och tackade så mycket!
  Jag cyklade vidare in till staden och aktiverade mitt Visa kort och kontrollerade att det fungerade samt var öppet för utomlandsanvändning (man kan tydligen öppna och stänga sitt kort för just det).
  Jag ringde även Telia kundtjänst och fick reda på samtalskostnader och sms kostnader.

Backpackväskan jag skall använda står även från och med idag på trappan för vädring. Mamma har lånat ut sin kult-backpack till mig som varit i stort sett över hela världen. Hawaii, Australien, New Zealand, Indonesien, Nordamerika. Överallt och lite till helt enkelt.

Det var även mycket annat att fixa idag vilket resulterade i en lista:
Packa!
Kolla filmkameran och adapter
Skriva reseplan (mer detaljerad i en speciell bok)
Maila Philippe i Schweiz och tacka för tipsen som jag tyvärr inte fick användning av.
Bestämma matsäck
Få pengaficka och sidenlakan av Annikki
Prata med Malin efter bokning.
Försöka göra upp en plan inom miljöämnet :alltså själva projektet.
Skriva upp nr. adress och printa ut eventuella kartor till resemålen.

Trädmötet avslutat,
Madeleine Willyams

Alla bitar måste falla på plats!

Jag och Malin träffades och pratade igenom resan, samt kollade allt. Hon (eftersom mina föräldrar inte engagerat sig alls på beställningsfronten och Malins mamma var så hjälpsam fick vi vända oss till henne) skulle beställa sista grejerna, alltså boende i Schweiz och eventuella tågbokningar.

Jag ringde även Lagerstam om sponsor T-shirtsen och vi blir välkomna imorgon mellan kl. 9 och 12 för att hämta dem. Mitt Visakort är snart aktiverat och mina pengarna överförda till kontot jag tänk använda. Jag skrev packlist och påbörjade packningen. Kameran är dessutom nästintill komplett.

Det börjar bli ordning, vilket är på tiden!

Trädmötet avslutat,
Madeleine Willyams

Fyra dagar kvar till avresa!

Idag hämtade min mamma ut det redan beställda Interrailkortet. Äntligen! Nu är även pengarna växklade och mitt visakort kommer till veckan! (Beställde ett visakort från banken eftersom det fungerar så smidigt utomlands) På torsdag åker vi och i morgon skall det förberedas, hela dagen!!!

Trädmötet avslutat,
Madeleine Willyams

En mörk start på dagen blir sedan ljus!

Jag och Malin har legat på latsidan med projektet enligt mig.
  Jag skickade iväg ett mail om skogsplantering i Schweiz till en familjevän för några dagar sedan (Han är en väldig naturvän som bland annat undervisat för elever på ett ”miljöslott” i Schweiz). Igår fick jag svar och bestämmer mig för att, idag, undersöka de kontakter han givit mig.
  Jag avstår från en resa med familjen till Örevro och sitter hemma med projektarbetet.

Mamma har ännu inte hämtat ut mitt interrailkort och lägger ansvaret på mig. Jag lyckas övertala henne att hämta ut det idag och väntar nu på resultatet. Hoppas! (Eftersom hon fick koden, jobbar i Örebro och faktiskt verkligen lovade att hämta ut den tyckte jag det lät vättigt att hon skulle hålla sitt löfte)

Mina sökningar kring kontakterna gick sämre då allt stod på andra språk. Motgångarna gör att jag känner mig lite kluven till delar av projektets idéer just idag. Hur fasen ska vi kunna plantera träden?

Hur man filmar!
Samma dag som mina tvivel kring projektet finns dyker min morbror otippat upp.

Min morbror Jari kom förbi hemma hos mig. Eftersom han jobbat inom filmbranschen passade han på  att lära mig hur jag på bästa sätt kan dokumentera resan. Vi övade en lång stund med kamerna efter att ha gått igenom grundmomenten.

Jag skrev upp allt och har bestämt mig för att bära med mig min lilla lathund i en plastficka placerad i kameraväskan. Det här ska allt gå bra!!!

Trädmötet avslutat,
Madeleine Willyams

Att inte kunna sova är ibland användbart!

Jag kan inte sova då jag bara ligger och tänker på projektarbetet! Jag kliver upp och börjar istället idéskissa. (Jag kan lika gärna göra något vettigt av det eviga tänkandet) Jag tänker framåt, förbi resan och börjar fundera på själva redovisningen inför grundskolans elever. Jag antecknar allt och somnar tillslut i ro.

Övergripande:
*Aukustiskt lajvband istället för inspelad musik.
*Korta filmklipp istället för en lång dokumentärfilm av vår resa. (Ifall det inte skulle gå vägen)
*En föreläasning på tre- delar. Skogsplantage, resan, egen aspekt.
*Olika tips och handlingar som påverkar och gynnar vår miljö.
*Trädplantering i slutet av föreläsningen. (som skolan får vattna och ta hand om)

Jag skissar även på ett mail till rektorerna på skolorna om föreläsningen. Enligt mig skulle det vara smartast att hålla den en dag under vårterminen.

Trädmötet avslutat,
Madeeine Willyams

På turné långt hemifrån! 

Jag befinner mig i Skåne på turné med Svenska Stråklandslaget. Min mamma ställer upp och beställer mitt Interrailkort! Hon får koden till biljetten och lovar att hämta ut den inom kort.  


Flera av mina nyfunna vänner får höra om mitt projektarbete. De älskar det!

Trädmötet avslutat,
Madeleine Willyams

Jag kirrade vår första sponsor och det känns så bra!

Våra första sponsorer ”Lagerstam Event” skriver tillbaka i ett mail till mig att de gärna sponsrar oss med T-shirts. Tröjorna trycks den 25 Juli och de hoppas att det inte är försent för oss. Eftersom vi inte åker förens den 5:e Augusti blir det perfekt!

Vi slår fast våra resedatum; 5:e Augusti till den 14 Augusti och börjar boka resan!

Bokningar:
*Swebus från Karlstad till Köpenhamn, tur och retur!
*Sovplats på tåget Köpenhamn –Nürnberg via SJ:s kundtjänst och får en kod att hämta ut tågbiljetterna genom.
*Ett trevligt hostel i Rijeka (Kroatien) under två nätter. (Blir kvar ytterligare två dagar, ännu utan bokat boende men vi ser det som mer spännande)
*Ett hostel i Köpenhamn innan hemresan dagen där på. Det hostel vi bokat skall vara både nära tåg och busstationen!

Mellan Kroatien och Danmark kommer vi även att spendera två dygn i Schweiz. Ännu är tåg och boende ej bokat eller bestämt! Antigen löser vi det på plats, eller innan vi åker. (Resonemang: Tågluff är tågluff)

Resandet kommer att gå på 2314kr vilket vi tycker är billigt. Hela budgeten hamnar på 7702kr. Av detta är 1700kr (interrailkortet) intjänat!

Efter idag känns det som om resandet börjar närma sig och det känns mer än spännande! Fantastiskt!

Trädmötet avslutat,
Madeleine Willyams

Själva resan tar form!

Malin ringde SJ:s kundtjänst och pratade om Interrailkort. Enligt dem kunde vi ta oss från Danmark till Kroatien på tjugotre timmar. Vi fick tips om hemsidan: www.bahn.se (danskarnas järnverk)

Malins förslag på rutt: (Efter lite sökning)
Köpenhamn (Danmark) -> Rijeka (Kroatien)
Rijeka (Kroatien) -> Interlaken (Schweiz)
Interlaken (Schweiz) -> Köpenhamn (Danmark)

(Om interrailkortet: fem av tio dagar räknas som resedagar. Alltså spelar inte timmarna roll alls.)

Jag skickade dessutom iväg ett mail till Lagerstam om sponsringa av PIP T-shirts och inväntar spänt svar.

Trädmötet avslutat,
Madeleine Willyams

En dag i sponsorsökande och bokningshjälpens riktning!

Jag och Malin tog en runda på stan för att se om vi kunde få hjälp med projektet. Resultatet var negativt!
H&M sponsrar inte lokala projekt och turistbyrån har inga broschyrer eller inormation om tågresor (Förutom den lilla broschyr om lokala tågresor inom Värmland). Resebyrån kunde givetvis inte heller hjälpa oss.
  Vårt hopp om t-shirt sponsring låg därför hos Lagerstam som organiserar Putte i parken. Eftersom deras tema för i år är miljö borde det inte vara helt omöjligt, tänkte vi.

(Vi svängde även förbi stadens ena parker vid vattnet för att ta projektbilder och äta picknick på en brygga –nytta med nöje –som sagt!)


En mörk och estetisk bild på mig från dagens fotografering vid sjön.

Trädmötet avslutat,
Madeleine Willyams

Äntligen får vi ihop våra scheman så att vi kan ses.

Vi kombinerar nytta med nöje (något ni kanske märkt att vi gillar starkt!) och jobbar på brännan samtidigt som viktiga planer smids.

Att göra/ ta reda på:
-       Vilka träd/plantor vi skall plantera i Europa.
-       Hur SJ räknar de fem resdagarna av de tio dagarna. Maila, ringa?
-       Om Karlskoga har någon vänort som kan hjälpa oss med plantering? 
        Annat fall: Organisationer som driver miljörojekt?
-       Sponsorer? (H&M organ cotton, Putte i Parken som har tema
        klimatsmart år2010). 
        Kanske kan vi få en varsin T-shirt?
-       Skriva en budget för tågluffen! Billig & Miljövänlig.
-       Ta reda på rutten för vår resa och hur många ställen vi skall besöka. 
        (Sj eller DB?)

Resultatet av dagen har varit givaden, både i brännans syfte och projektets. Nu har vi massvis att ta reda på.

Trädmötet avslutat,
Madeleien Willyams

Vi måste ses, snart!

Jag och Malin bestämmer oss för att ses snart så att vi kan lägga upp en ordentlig plan.
Det är svårt att hitta tider!

Trädmötet avslutat,
Madeleine Willyams

Pengar rullar in som det ska, det går bra nu. Jo men visst är det så!

Per ringer oss och ber oss lämna in bankuppgifter så att han kan sätta in vår lön. Planteringssäsongen är över och på grund av att snön stannade så länge blev den kortare än vanligt. Han berättar dock att det i höst (September) kanske kan bli aktuellt för mer plantering om vi är intresserade. Det är vi!

Trädmötet avslutat,
Madeleine Willyams

Sista granplanteringen för säsongen!

Vi fortsätter att plantera gran i Villinsbergsområdet eftersom det finns gott om skogshyggen som det skall planteras på. Solen skiner och vi passar på att dokumentera med fotografering. (Vi har blivit så effektiva att vår lilla fotopaus inte gör skillnad på planteringsresultatet) Jag försöker även att filma mina jobbkompisar, vietnameserna, några hyggen bort men lyckas inte särskilt bra.

Idag lyckas jag plantera 10st lådor, alltså 1350st plantor vilket gör mig exakt sjuhundrasextiofem och nittio kronor rikare! Även om vietnameserna planterat dubbelt så mycket känner jag mig otroligt nöjd för nu har jag och Malin lyckas täck vårt interrailkort vilket faktiskt var vårt mål med planteringen!


De galna planterarna med sin utrustning. Jag i rosa och Malin i svart!

Trädarbetet avslutat,
Madeleine Willyams

Granplantering, igen men med större framgång!

Vi steg upp tidigt för en avresa till Villingsberg för att komma till skogen runt skjutfältet. Jag och Malin blev avlämnade vid ett eget hygge och lyckades plantera hela 1350 plantor var. Efter en regning dag bland vilddjuren (v9 såg en hare, älg och hörde ugglor smat hackspättor) kom jag äntligen hem sjuhundra kronor rikare!

Snacka om att ha fått in snitsen på jobbet! Kanske hade det att göra med att jag hade med min Ipod som gick på högvarv med högklassig musik?

Trädarbetet avslutat,
Madeleien Willyams

Jag presenterar mitt numera mer genomtänkta koncept för Gunilla!

Så här beskriver jag projektet för Gunilla:

KOD EUROPA ”Sew a seed, plant a tree, save the earth”
Jag och Malin Bergman skall under våren plantera träd för att få inblick I den svenska skogsplanteringen samt tjäna ihop pengar till ett varsity interrailkort. Under tio dagar på sommarlovet skall vi göra en klimatsmart resa genom Europa för att försöka få invånarna att plantera träd och värna om miljön. Planteringen skall ses som en symbol för koldioxidutsläppet. Hela resan skall även dokumenteras med hjälp av filmkamera och fotografier.
  Efter resan skall vi sammanfatta våra kunskaper, klippa ihop filmen och jag spela bakgrundsmusik med hjälp av instrument som inte kräver energikällor så som eluttag. Allt skall sedan redovisas till grundskoleelever i hopp om att skapa miljömedvetenhet bland den yngre generationen.

Gunilla tycker att projektet är sammanhållande samtidigt som hon tycker att vi har väldigt stora mål och tankar kring projektet.

Jag tänker såhär, satsa mot stjärnorna och nå till himmelen.

Trädmötet avslutat,
Madeleine Willyams

Granplantering -”inte bara”!

Klockan halv sju blir jag och min kompis Malin upplockade av grangubben utanför Coop Nära i Bråten. Framför oss har vi en lagom lång bilresa innan vi når vårat mål, Björneborgs skogar. Under genomresan i Degerfors upptäcker vi att vi blir förföljda av en bil. Tur nog tillhör bilen inga mindre än Pers anställda, våra nya jobbarkompisar. Per berättar att han har cirka 30 personer anställda och att de flesta är Vietnameser. Enligt honom passar Vietnameserna perfekt till jobbet då de ofta har bristande språkkunskaper inom Svenskan och därför inte är lämpade för många jobb, samt att de är effektiva när det gäller rutinjobb. Per säger att vad de får betalt som skogsarbetare är bättre än vad de skulle få på de andra lämpade jobben.

När vi är framme, mitt ute i skogens ingenstans är det dags för oss att bli introducerade i trädplantering. Per tar fram en hel regelbok för att sedan börja förklara att, plantering; det är inte bara och bara. Rätt mått, djup, plats, nedsättning och andra förhållanden behövde vara korrekt för att granarna skulle ha rätt förutsättningar att 70år senare bestå av en fin, rak och jämn skog. (Tänk, vi kommer inte ens få se våra granar fullvuxna om vi inte blir riktigt gamla, vilken process!).

Utrustningen som man använder sig av när man planterar granar, är ett rör; som man skjuter ned granarna i marken med, två korgar; som man spänner fast genom en sela längst kroppen för att lasta upp granskott i så att vi sedan genom vänster arm (precis, ej höger) plocka granskotten för att skjuta ned i röret (med pedal som öppnar marken) och trampa till innan man skulle trampa med foten runt skottet och rycka i den för att se att den sitter (toppbarren skulle ryckas i under kontrollen). Som toppen på gräddan, förutom alla olika näringsgropar vi får lära oss att urskilja får det inte vara mer än ett visst antal inom ett visst område för att planteringen ska gå igenom kontrollen.

När vi väl fått in snitsen skulle vi väll kunna säga att vitnameserna är på sin tionde låda (granskotten fanns i lådor ca 60st i varje). Efter två timmar har vi bara hunnit med två lådor och ingen av oss har egentligen fått till snitsen.
  Efter fem timmar och fyra hundra granskott senare har vi därmed tjänat på pricken tvåhundratjugofem kronor och på köpet fått rejält med regn i håret, lera i skorna och en ordentligt mör rygg.

När vi blir avsläppta vid COOP tackar vi däremot Per för dagen och ser lika mycket fram emot nästa gång vi ska ge oss ut på plantering. Det måste helt klart vara vår envishet och målmedvetenhet som styr oss!

Trädarbete avslutat,
Madeleine Willyams